Nu rasar det

Det är ca 7 år sedan jag lämnade S.

Jag har levt i en bubbla under dessa år. Ibland har den tjocka bubblan fått lite sprickor på sig men den har alltid blivit återställd.

Nu har bubblan spruckit och rasat ihop till en obefintlig liten hög. Jag står här med känslor som är så många och starka att jag inte klarar av att reda ut dem.

Jag försöker frenetiskt att bygga upp min bubbla igen, med hjälp av tegelstenar så att den inte ska kunna spricka igen. Problemet är bara att jag bygger min mur av tegelstenar på mjuk lera. I samma takt som jag bygger så sjunker tegelstenarna ner i leran.

Mitt bygge går inte bra!

Är det dags att ta tag i mina obefintliga minnen? Jag har ju förträngt allt, men det är kanske dags att försöka komma ihåg och bearbeta.

Jag vet inte om jag vill, men det känns om jag måste…

Annonser
Published in: on 5 juni, 2014 at 11:26  Kommentera  
Tags:

Nej, ett förhållande klarar jag inte

I alla fall inte nu och inte med B, som jag nämnt i förra inlägget. Så nu är jag singel sedan några dagar! Det känns som en stor sten har lyfts från mina axlar. Så härligt! 🙂

Jag är en väldigt positiv person, som försöker se något positivt i allt. En del kan ibland bli irriterade på hur jag vänder och vrider på saker så det går att hitta det där lilla positiva att fokusera på istället för det negativa. Det är sådana jag vill umgås med också. Negativa personer får mig att må dåligt, och B är nog världens mest negativa människa. Så vi passar absolut inte ihop…

Visst har jag med mina negativa stunder, men bara jag får sitta tyst för mig själv i max 15 minuter så går det över. Hade en sådan stund en gång hemma hos B, jag sa till honom hur det brukar gå över och frågade om han kunde låta mig sitta där i soffan i 10-15 minuter i fred. Det gick han med på, men det tog inte många sekunder förrän han frågade om jag ville ha en filt. Mitt svar blev nej. Det gick en minut eller två tills han frågade igen…

Han frågade samma fråga två gånger till och där emellan så satt han och såg väldigt deprimerad ut, jag fick även två gånger en annan fråga, ifall jag inte tyckte om honom vilket jag sa att jag gjorde men måste få min stund för att bli på bättre humör. Några sekunder efter att han frågat om filten för fjärde gången reste han sig från soffan och gick ut från vardagsrummet. Jag blev på lite bättre humör då och tänkte att nu har han förstått och nu får jag min stund för mig själv.

Men man ska ju inte ropa hej förrän man kommit över bron… Han hade nämligen gått och hämtat den där förbannade filten i alla fall. Jag fick ett mindre, eller större, utbrott på honom då där jag sa till han på skarpen att jag måste få vara för mig själv om han vill att jag ska bli på bättre humör och att han måste skärpa till sig och sluta tjura som ett litet barn bara för att jag behövde en liten stund.

Historien med denna filt tar jag upp bara för att visa hur han vänder negativt. Så fort jag gör något ovanligt, så får han det till något negativt. I det här fallet var det att jag blev tyst för att jag inte tyckte om honom och inte ville prata med honom. Visst, jag ville inte prata med honom just då, jag ville ju inte prata med någon alls, men han tog det väldigt personligt.

Jag kanske överreagerade, men för mig är det väldigt viktigt att folk respekterar mig och låter mig fatta mina egna beslut! Jag vill absolut inte hamna i ett förhållande där jag trycks ner igen. Finns den risken är jag hellre singel!

För att återgå till B så är det flera tillfällen som han lovar en sak och sedan bryter det. Bl.a. mina hundar som jag sagt att han absolut inte fått släppa lösa vilket han ändå gjort. Den andra hunden han släppte lös var bara en eller två veckor efter han lovat att aldrig mer släppa någon hund utan att kolla med mig först. Dessutom så med den andra hunden så sa jag flera gånger när jag lämnade henne att hon inte fick släppas då hon inte alltid kom på inkallning.

Det viktigaste i mitt liv sedan snart två år är mina hundar, vilket han så väl vet om, så att han där gjorde något som kunde lett till första hundens skada eller död och andra hundens försvinnande är för mig helt obegripligt. Den första hunden släpptes lös 2 meter från en trafikerad väg, i trotsåldern vilket gjorde att han inte brydde sig ett skit om vad man sa åt honom då utan helst gjorde tvärt om.

Sedan så är B så fruktansvärt osäker, det är väl därför han är så negativ. Den här osäkerheten gör att han visar många tecken som jag har lärt mig att man ska undvika. Jag tror inte att han någonsin skulle slå någon, inte heller att han skulle försöka sig på den psykiska misshandeln medvetet. Däremot så genom hans osäkerhet och negativa tankar så skulle han nog kunna trycka ner någon ändå, någon som redan är svag. Men absolut inte medvetet från hans sida.

Så det är bara att inse, jag och B är för olika för att kunna passa ihop. Det är som att blanda olja med vatten, vi kan vara nära varandra men det går inte att sätta ihop oss… 🙂 Det blev en liten filosofering på slutet.

Nä, nu rasade det precis is från taket, så jag ska gå ut och se hur det ser ut. Hoppas den inte tog TV-antennkabeln med sig…

Published in: on 21 mars, 2011 at 21:53  Comments (4)  

En känsla av att vara otrogen

Det som hela tiden är i mina tankar just nu är S.

Det känns som att vi är tillsammans igen, eller fortfarande. Problemet är bara att jag ju har en ny pojkvän… Och det känns som om jag är otrogen mot S.

Mellan mig och den nya har det varit lite spänt ett tag, när det började bli mer allvarligt drog jag mig undan. Paniken över att inte veta om jag kommer att uppleva samma cirkus med nya som med S. Tvivlen på mig själv och mina tankar dök upp… ”Älskar jag verkligen den här nya (som får heta B), eller manipulerar han mig så att jag inte vet vad jag tänker egentligen.”

Nu efter att S kontaktade mig igen har jag ju dragit mig undan ännu mer. Så fort B gör något som S gjorde så kommer paniken, och det kan vara något så fånigt som hur han tar i kaffekoppen…Och det värsta av allt, mina tankar ”Hur kan jag vara tillsammans med B, samtidigt som S”.

Har inte ro i kroppen just nu att skriva mer ingående, men har iaf fått ur mig det värsta. Om än lite osammanhängande…

Published in: on 6 mars, 2011 at 18:10  Comments (5)  

Jag klarar det, men…

… hur???

Han har hört av sig, S… Varför? Vad vill han? Allt som jag stoppat ner i en låda med stort hänglås och kraftiga kedjor har öppnats. Efter alla år som gått utan ett ljud trodde jag att jag var fri. Fri från minnena och fri från honom.

Nu sitter jag här vid mitt köksbord och skriver på min dator. Men det känns inte som mitt. Han har varit in här och tagit över. Det är så det känns…

Tankarna har tagit över: ”Kanske borde jag svara honom? Jag förtjänar inget bättre än honom. Det är bara han som kan älska mig pga mina fel och brister. Jag förtjänade nog det han gjorde mot mig. Han sa ju att det var mitt fel. Han har nog rätt. Jag saknar honom… ”

Jag hatar de där tankarna, när jag kommer på dem. Men ändå så får de mig att tvivla ibland.

En tröst har jag dock som ger mig styrka, Sara Vargas låt ”Spring för livet”. Den är så enkel och lätt att ta till sig. Och det är ju så när det gäller mig och S, ”spring för livet, om det är dig kärt.”

Och trots motgångar så tycker jag om mitt liv…

Published in: on 4 mars, 2011 at 12:45  Comments (2)  

Wow, den finns på riktigt…

Verktygsraden, som jag saknat i över 1 år finns på riktigt! Har köpt en ny dator, och kom på att jag skulle kika in här för att se om den finns. Det gör den ju, började nästan tro att alla skojade med mig och att den bara var en myt.

Men nu vet jag, verktygsraden är verklig! 🙂

Published in: on 20 februari, 2011 at 15:27  Kommentera  

Ny adress

Utan verktygsfältet är det lite svårt att länka… Startade en ny blogg nu av ren frustration, ifall den här inte ordnar till sig. Kopiera och klistra in adressen bara 🙂

http://anglalivetefter.blogg.se/

Published in: on 5 november, 2009 at 21:21  Comments (2)  

Nej…

Det händer inget nytt angående verktygsraden…

Fick svar på mailet, blev dock inget klokare av svaret. Det var ett väldigt svävande och frågande svar. Jag svarade tillbaka och får se om jag får något nytt svar och blir klokare av det. Annars flyttar jag snart…

Inte ens mina stycken blir ju som de ska heller när jag skriver inlägg, så var glad över att jag inte publicerar en hel roman 😉

Published in: on 5 november, 2009 at 20:48  Kommentera  

Mysteriet fortsätter

Fram till dess att verktygsfältet dyker upp, får bloggen lov att handla om det…

Hittade den så kallade ”Supportbloggen” och har provat vartenda tips där, men verktygsfältet är borta. Har även mailat Aftonbladet, men inte fått svar än. Det var ju i och för sig fredag kväll som jag mailade och lite tålamod måste jag ju ha. Det är väl inte bara jag som behöver hjälp…

Nåja, om inte verktygsfältet dyker upp snart så får jag väl skaffa en ny blogg på annat ställe. Vilket jag helst inte vill eftersom den här bloggen känns som hemma. Men fungerar det inte som det ska så är det ju inte så roligt…

Published in: on 25 oktober, 2009 at 10:44  Comments (1)  

Var är verktygsraden?

Nu vet jag nog varför jag inte vet hur man ändrar textstilen, lägger in bilder mm.

Verktygsraden (eller vad det heter) fattas! Den finns inte när jag skriver nytt inlägg. Då är det ju inte så konstigt att det inte går…

Får fortsätta med detektivarbetet så kanske den dyker upp!!!!!!

Published in: on 22 oktober, 2009 at 12:40  Comments (4)  

Hur gör man?

Har knappt varit in på bloggen sedan den ändrade utseende.
Håller just nu på och sliter mitt hår för att jag inte förstår något! Hur gör man på bloggen nu för tiden?
Hur lägger man in bilder?
Hur ändrar man textstilen?
Osv osv osv…

Förväntar mig många svar till nästa gång jag loggar in och känner för att skriva! 😉

Nu ska jag byta till vinterdäck på bilen!

Published in: on 22 oktober, 2009 at 12:04  Kommentera